||Sundarakanda ||

|| Sarga 17||( Slokas in Sanskrit Script)

 

Sanskrit Sloka text in Devanagari, Gujarati, Kannada, Telugu , and English

|| Om tat sat ||

sundarakāṇḍ
atha saptadaśassargaḥ

tataḥ kumudaṣaṇḍābō nirmalō nirmalaṁ svayaṁ|
prajagāma nabhaścandrō haṁsō nīlamivōdakam||1||

sa|| tataḥ kumudaṣaṇḍābhaḥ svayaṁ nirmalaḥ candraḥ nirmalaṁ nabhaḥ jagāma yathā haṁsaḥ nīlaṁ udakaṁ iva||

Then the blemish less Moon being himself clear, shining like a bed of lilies, rose up in the clear skies like a swan swimming through blue waters.

sācivya miva kurvan sa prabhayā nirmalaprabhaḥ
candramā raśmibhiḥ śītaiḥ siṣēvē pavanātmajam||2||

sa||nirmalaprabhaḥ saḥ candramā sa prabhayā raśmibhiḥ śītaiḥ pavanātmajaṁ sācivyaṁ kurvan śiṣēvē |

The moon was spreading clear light as if he wanted to minister the son of wind god, with his clear light and cool rays.

nirmalamaina kāṁtigala caṁdruḍu tana callani kiraṇamulu, vāṭi kāṁtulatō pavanātmajuniki sahāyamu cēstunnāḍā annaṭlu sēviṁcasāgēnu.

sa dadarśa tatassītāṁ pūrṇacandra nibhānanām|
śōkabhārairiva nyastāṁ bhārairnāva mivāmbhasī||3||

sa|| saḥ tataḥ pūrṇacaṁdra nibhānanām bhāraiḥ aṁbhasi nyastām nāvaṁ iva śōkabhāraiḥ ( nyastām) sītāṁ dadarśa||

Then Hanuman looked at Sita whose face is like the full moon, who is carrying heavy burden of sorrow much like a heavy boat sinking in the ocean.

didr̥kṣamāṇō vaidēhīṁ hanumān mārutātmajaḥ|
sa dadarśā vidūrasthā rākṣasī rghōradarśanāḥ||4||

sa|| vaidēhīṁ didr̥kṣamāṇaḥ hanumān mārutātmajaḥ saḥ vidūrasthā ghōradarśanā rākṣasīḥ dadarśa||

Hanuman who was looking at Vaidehi, also saw Rakshasa women of dreadful appearance not too far from there .

ēkākṣīṁ ēkakarṇāṁ ca karṇa pravaraṇāṁ tathā|
akarṇāṁ śaṁkukarṇāṁ ca mastakōchchvāsanāśikām||5||
atikāyōttamāṅgīm ca tanudīrghaśirōdharāṁ|
dhvasthakēśīṁ tathā'kēśīm kēśakambaḷadhāriṇīm||6||
lambakarṇalalāṭaṁ ca lambōdarapayōdharām|
lambōṣṭīṁ cubukōṣṭīṁ ca lambasyāṁ lambajānukām||7||

sa|| ēkākṣīṁ ēka karṇāṁ tathā karṇapravaraṇāṁ akarṇāṁ śaṁkukarṇām mastaka ucchvāsanāśikām (dadarśa)||tanu dīrghaśirō dharām atikāya uttamāṁgīṁ dhvasta kēśīṁ tathā akēśīṁ kēśakaṁbala dhāriṇīṁ dadarśa||lambakarṇalalāṭaṁ ca lamba:udara payōdharām laṁbōṣṭīṁ cubukōṣṭīṁ laṁbasyāṁ laṁbajānukām dadarśa||

He saw Rakshasa women with one ear, with ears covering the body, without ears, with pointed ears, and those breathing through the nose on their head. He saw Rakshasa women having thin and long neck, Rakshasis whose hair has been scattered, Rakshasis with no hair, Rakshasa women with hair blanketing all over. He saw some Rakshasa women with ears hanging from the forehead. Some had drooping stomachs. Some had drooping breasts. Some had drooping big lips. Some had lips extending up to chin. Some had long faces and some had long knees.

hrasvāṁ dīrghāṁ tathā kubjāṁ vikaṭāṁ vāmanāṁ tathā|
karāḷāṁ bhugnavaktrāṁ ca piṅgākṣīṁ vikr̥tānanām||8||
vikr̥tāḥ piṅgaḷāḥ kāḷīḥ krōdhanāḥ kalahapriyāḥ|
kālāyasa mahāśūla kūṭamudgara dhāriṇīḥ||9||
varāha mr̥ga śārdūla mahiṣāja śivāmukhīḥ|
gajōṣṭra hayapādīśca nikhātaśirasō parāḥ||10||

sa|| hrasvāṁ dīrghāṁ tathā kubjāṁ vikaṭāṁ vāmanāṁ tathā karāḷāṁ bhughnavaktrāṁ piṅgākṣīṁ vikr̥tānanām dadarśa || vikr̥tāḥ piṅgaḷāḥ kāḷīḥ krōdhanāḥ kalahapriyāḥ kālāyasa mahāśūla kūṭamudgara dhāriṇīḥ ||varāha mr̥ga śārdūla mahiṣāja śivāmukhīḥ gaja uṣṭra haya pādīḥ aparāḥ nikhāta śirasaḥ ||

Some are short. Some are tall. Some are like hunchbacks. Some have ugly looks. Some are dwarfs. Some have gaping mouths and some have distorted faces. Some have brown eyes. Some have distorted eyes. Some have distorted form. Some are of brown color. Some are black. Some are angry looking. Some are quarrelsome. Some are holding spears, mallets and hammers. Some have the face of a boar, deer, buffalo, jackal. Some have feet like an elephant, camel, or horse. Others had head shrunk on to the trunk.

ēkahastaikapādāśca kharakarṇyaśvakarṇikāḥ|
gōkarṇī hastikarṇīca harikarṇī stathāparā||11||
anāsā atināsāśca tiryajñnāsa vināsikāḥ|
gajasannibhanāsāśca lalāṭōcchvāsanāsikāḥ||12||

sa|| ēka hasta ēkapādāḥ ca kharakarṇa aśvakarṇikāḥ gōkarṇī hastikarṇī ca tathā aparā harikarṇī ca dadarśa|| anāsā atināsāḥ ca tiryajñāsā vināsikāḥ gajasannibha nāsāḥ ca lalāṭa:ucchvāsanāsikāḥ ca ||

He saw some Rakshasa women with one hand. Some had one leg. Some have the ears of a donkey. Some had ears of a horse. Some had the ears of a cow. Some had ears of an elephant and others had ears like that of a monkey. Some without nose. Some are with a big nose. Some are with a crooked nose. Some are with a nose without nostrils. Some are with a nose like that of an elephant and some are with a nose on the forehead,

hastipādā mahapādā gōpādāḥ pādacūḷikāḥ|
atimātra śirōgrīvā atimātrakucōdarī||13||
atimātrāsyanētrāśca dīrghajihvā nakhāstathā|
ajāmukhīḥ hastimukhīḥ gōmukhīḥ sūkarīmukhīḥ||14||

sa|| hastipādāḥ mahāpādāḥ gōpādāḥ pādacūḷikāḥ ca atimātraśirōgrīvāḥ atimātrakucōdarīḥ ca||atimātrāsyanētrāḥ ca dīrghajihvā nakhāḥ tathā ajāmukhīḥ hastimukhīḥ gōmukhīḥ sūkarīmukhīḥ ca ||

Some are with the feet of an elephant. Some are with huge feet. Some are with the feet of a cow. Some with hair grown on the feet, Some have a huge head and neck, Some have huge breasts and stomachs. Some have huge mouths and eyes. Some have long tongues, similarly long nails. And some had the face of a goat. Some have the face of an elephant and yet some others are had the face of a pig.

hayōṣṭra kharavaktrāśca rākṣasīrghōradarśanāḥ|
śūlamudgara hastāśca krōdhanāḥ kalahapriyāḥ||15||

sa|| haya uṣṭra khara vaktrāḥ ca ghōra darśanāḥ rākṣasīḥ śūlaṁ udgara hastāḥ ca krōdhanāḥ kalahapriyāḥ ca dadarśa||

Some have the face of a horse, camel or a donkey. Some are with a terrifying form. Some were holding tridents and crow bars in their hands. Some are looking angry and some are looking ready for a quarrel.

karāḷā dhūmrakēśīśca rākṣasīrvikr̥tānanāḥ|
pibantīssatataṁ pānaṁ sadā māṁsa surā priyāḥ||16||
māṁsa śōṇitadigdhāṅgīḥ māṁsaśōṇitabhōjanāḥ|
tā dadarśa kapiśrēṣṭhō rōmaharṣaṇadarśanāḥ||17||
skandhavanta mupāsīnāḥ parivārya vanaspatim|

sa|| karāḷāḥ dhūmrakēśīḥ ca vikr̥tānanāḥ ca satataṁ pānaṁ pibantīḥ rākṣasīḥ māṁsa surā priyāḥ dadarśa|| māṁsa śōṇīta digdhāṅgīḥ māṁsaśōṇita bhōjanāḥ rōmaharṣaṇa darśanāḥ skandhavantaṁ vanaspatiṁ parivārya upāsīnāḥ tāṁ kapiśrēṣṭhaḥ dadarśa||

Some have gaping mouths. Some have smoke colored hair. Some hideous faces. Some were always drinking. Hanuman saw some Rakshasis who love meat and drinks. He also saw some others whose bodies were smeared with flesh and blood , some who feed on flesh and blood, some whose look creates horripilation, and some seated around the massive trunk of the tree.

tasyādhastācca tāṁ dēvīṁ rājaputrīṁ aninditām||18||
lakṣayāmāsa lakṣmīvān hanumān janakātmajām|
niṣprabhāṁ śōkasantaptāṁ malasaṁkulamūrdhajām||19||
kṣīṇapuṇyāṁ cyutāṁ bhūmau tārāṁ nipatitāmiva|
cāritra vyapadēśāḍhyāṁ bhartr̥darśanadurgatām||20||
bhūṣaṇairuttamārhīnāṁ bhartr̥vātsalyabhūṣaṇām

sa|| lakṣmīvān hanumān tasya adhastāt rājaputrīṁ janakātmajām anaṁditāṁ tāṁ dēvīṁ lakṣayāmāsa|| niṣprabhāṁ śōkasaṁtaptāṁ malasaṁkulamūrdhajām kṣīṇa puṇyāṁ cyutāṁ bhūmau nipātitāṁ tārāṁ iva ||cāritravyapadēśāḍyāṁ bhartr̥darśanadurgatāṁ uttamaiḥ bhūṣaṇaiḥ hīnāṁ bhartr̥vātsalya bhūṣaṇām||

The richly endowed Hanuman saw the daughter of Janaka , the blameless princess Sita sitting under that tree. The lady shorn of luster, drenched in sorrow, disheveled and dusty was looking like a star having lost merits and fallen on the earth. Hanuman saw the lady having a high history for her chastity, longing for seeing her husband, devoid of excellent ornaments, ornamented with husbands love.

rākṣasādhipasaṁruddhāṁ bandhubhiśca vinākr̥tām||21||
viyūdhāṁ siṁhasaṁruddhāṁ baddhāṁ gajavadhūmiva|
candrarēkhāṁ payōdāntē śāradabhrairivāvr̥tām||22||
kliṣṭarūpāṁ asaṁsparśā dayuktā miva pallakīm|

sa|| baṁdhubhiḥ vinā rākṣasādhipasaṁruddhāṁ ca kr̥taṁ viyūdhāṁ siṁhasaṁruddhāṁ baddhāṁ gajavadhūṁ iva||payōdāṁtē śāradabhraiḥ āvr̥taṁ caṁdrarēkhāṁ iva asaṁsparśāt kliṣṭarūpāṁ ayuktāṁ vallakīṁ iva||

Separated from her people and under the control of the king of demons, she was like an elephant separated from the herd, fettered and surrounded by lions. She was like the crescent moon covered by autumnal clouds at the end of rainy season , being untouched with a faint form like an unused lute.

sītāṁ bhartr̥vaśē yuktāṁ ayuktāṁ rākṣasī vaśē||23||
aśōkakavanikā madhyē śōkasāgaramāplutām|
tābhiḥ parivr̥tāṁ tatra sagraha miva rōhiṇīm||24||
dadarśa hanumān dēvīṁ latā makusumāmiva|

sa|| bhartr̥vaśē yuktāṁ rākṣasīvasē ayuktāṁ aśōkakavanikā madhyē śōkasāgaraṁ āplutām (sītāṁ dadarśa)|| tatra sagrahāṁ rōhiṇīṁ iva tābhiḥ parivr̥tāṁ ākusumāṁ latāṁ iva dēvīṁ hanumān dadarśa||

Hanuman saw Sita who is appropriate under her husband and inappropriate under the vigil of Rakshasa women, who is in the middle of the Ashoka grove drowning under a sea of sorrows. Surrounded by those Rakshasa women she was looking like Rohini surrounded by planets. She was looking like creeper without blossoms.

sā malēna digdhāṅgī vapuṣā cāpyalaṅkr̥tā||25||
mr̥ṇāḷī paṅkadigdhēna vibhāti na vibhāti ca|
malinēnatu vastrēṇa parikliṣṭēna bhāminīm||26||
saṁvr̥tāṁ mr̥ga śābākṣīṁ dadarśa hanumān kapiḥ|
tāṁ dēvīṁ dīnavadanāṁ adīnāṁ bhartr̥tējasā||27||
rakṣitāṁ svēna śīlēna sītāṁ asitalōcanām|

sa|| malēna digdhāṁgī vapuṣā cāpi alaṁkr̥tā sā paṁkadigdhā mr̥ṇālīva vibhāti na vibhāti ca|| kapiḥ hanumān parikliṣṭēna malinēna vastrēṇa saṁvr̥tāṁ bhāminīṁ mr̥ga śābākṣīṁ dadarśa||dīnavadanāṁ bhartr̥tējasā adīnāṁ aśitalōcanām svēna śīlēna rakṣitāṁ tāṁ sītāṁ dadarśa||

Smeared with dirt though her body looked decorated, she looked like the lotus fiber of a lotus smeared with bud shining yet not shining too. Hanuman saw the fawn eyed lady covered with soiled and crushed clothes. He saw Sita with a face showing pathos, but not dejected by virtue of her husband's prowess. He saw the lady with black eyes, protected by her own noble character.

tāṁ dr̥ṣṭvā hanumān sītāṁ mr̥gaśābanibhēkṣaṇām||28||
mr̥ga kanyāmiva trastāṁ vīkṣamāṇāṁ samantataḥ|
dahaṁtīmiva niśśvāsaiḥ vr̥kṣān pallavadhāriṇaḥ||29||
saṁghātamiva śōkānāṁ dukha syōrmi mivōtthitāṁ|

sa|| tāṁ mr̥ga śāba nibhēkṣaṇām sītāṁ dr̥ṣṭvā hanumān trastāṁ vīkṣamāṇāṁ mr̥ga kanyāṁ iva (manyē)|| sā niḥśvāsaiḥ vr̥kṣān pallavadhāriṇaḥ dahaṁtīṁ iva śōkānāṁ saṁghātamiva śōkhānāṁ duḥkhasya ivōtthitāṁ ūrmiṁ iva tāṁ hanumataḥ manyē||

Seeing Sita who has eyes like that a fawn , Hanuman thought she was looking frightened like a female deer looking all around. It looked like she is burning the blossoms of the trees with her hot breaths. She was looking like a mass of sorrow and like a rising wave of sorrow.

tāṁ kṣamāṁ suvibhaktāṅgīṁ vinābharaṇaśōbhinīm||30||
praharṣamatulaṁ lēbhē mārutiḥ prēkṣya maithilīm|
harṣajāni ca sō'śrūṇi tāṁ dr̥ṣṭvāmadirēkṣaṇām|
mumucē hanumāṁstatra namaścakrē ca rāghavaṁ ||31||

sa|| tāṁ kṣamāṁ suvibhaktāṁgīṁ vinābharaṇaśōbhinīṁ maithilīm prēkṣya mārutiḥ atulaṁ praharṣaṁ lēbhē|| tāṁ madirēkṣaṇāṁ tatra dr̥ṣṭvā harṣajāni aśrūṇi mumucē | rāghavaṁ ca namaḥ cakrē ||

Seeing Maithili the tolerant lady, with shining limbs, shining through she is devoid of ornaments, Hanuman felt immeasurable joy. Seeing the lady with intoxicating eyes Hanuman shed tears of joy. He paid obeisance to Rama too.

namaskr̥tvāca rāmāya lakṣmaṇāya ca vīryavān|
sītādarśanasaṁhr̥ṣṭō hanumān saṁvr̥tō'bhavat||32||

sa|| sītā darśana saṁhr̥ṣṭaḥ vīryavān rāmāya lakṣmaṇāya ca namaskr̥tvā hanumān saṁvr̥tō abhavat ||

Delighted on being able to see Sita, having paid obeisance to Rama and Lakshmana Hanuman covered himself (in the tree).

ityārṣē śrīmadrāmāyaṇē ādikāvyē vālmīkīyē
caturviṁśat sahasrikāyāṁ saṁhitāyām
śrīmatsundarakāṇḍē saptadaśassargaḥ||

Thus ends the sixteenth Sarga in Sundarakanda of Valmiki Ramayana.
||om tat sat||.