||Sundarakanda ||

|| Sarga 45||( Slokas in English Script )

 

Sanskrit Sloka text in Devanagari, Gujarati, Kannada, Telugu , and English

||om tat sat||

sundarakāṁḍa.
atha paṁcacattvāriṁśassargaḥ||

tatastē rākṣasēṁdrēṇa cōditā maṁtriṇassutāḥ|
niryayurbhavanāt tasmāt saptasaptārcivarcasaḥ||1||

sa|| tataḥ rākṣasēṁdrēṇa uditāḥ maṁtriṇaḥ saptārti varcasaḥ sapta sutāḥ tasmāt bhavanā t niryayuḥ||

Commanded by the king of Rakshasas, the seven sons of the minister, energetic like fire, then departed from the palace.

mahabalaparīvārā dhanuṣmaṁtō mahābalāḥ|
kr̥tāstrāstravidāṁ śrēṣṭhāḥ parasparajayaiṣiṇaḥ||2||
hēmajālaparikṣiptairdhvajavadbhiḥ patākibhiḥ|
tōyadasvananirghōṣai rvājīyuktarmahārathaiḥ||3||
taptakāṁcana citrāṇi cāpānyamita vikramāḥ|
viṣphārayaṁtaḥ saṁhr̥ṣṭāḥ taṭitvaṁta ivāṁbudāḥ||4||

sa||mahābalaparīvārāḥ śrēṣṭhāḥ mahābalāḥ dhanuṣmaṁtaḥ kr̥tāstravidāṁ parasparajaiṣiṇaḥ syāt||hēmajālaparikṣiptaiḥ dhvajadbhiḥ patākibhiḥ tōyadasvana nirghōṣaiḥ vājiyuktaiḥ mahārathaiḥ niryayuḥ||taptakāṁcana citrāṇi cāpāni viṣphārayaṁtaḥ taṭitvaṁtaḥ aṁbudā iva amita vikramāḥ saṁhr̥ṣṭāḥ niryayuḥ ||

(They were) endowed with great army. Mighty, best, experts in archery, having learnt all about Astras, desirous of winning over each other ,they went in chariots decked with golden mesh mounted with flag masts and flags making sounds like stormy clouds. (They were) Sporting wonderful bows shining with molten gold , like clouds shining with lightning, vary valiant and delighted.

jananyastu tatastēṣāṁ viditā kiṁkarān hatān|
babhūvuśśōkasaṁbhrāṁtāḥ sabāṁdhavasuhr̥jjanāḥ||5||

sa|| tataḥ tēṣāṁ sabāṁdhavasuhr̥t janāḥ jananyastu kiṁkarān hatān viditvā kāmasaṁbhrāṁtāḥ babhūvuḥ||

Then their friends and relatives , and mothers too knowing that Kinkaras have been killed have become agitated.

tē parasparasaṁgharṣā taptakāṁcanabhūṣaṇāḥ|
abhipēturhanūmaṁtaṁ tōraṇastha mavasthitam||6||
sr̥jaṁtō bāṇavr̥ṣṭiṁ tē rathagarjita nissvanāḥ|
vr̥ṣṭimaṁta ivāṁbōdhā vicērurnairr̥tāṁbudāḥ||7||
avakīrṇastatastābhirhanumān śaravr̥ṣṭibhiḥ|
abhavatsaṁvr̥tākāraḥ śailārāḍiva vr̥ṣṭibhiḥ||8||

sa|| taptakāṁcana bhūṣaṇāḥ parasparasaṁgharṣāt tōraṇasthaṁ avasthitam hanūmaṁtaṁ abhipētuḥ||rathagarjita nisvanāḥ tē nair̥tāṁbudāḥ bāṇavr̥ṣṭim sr̥jaṁtaḥ vr̥ṣṭimaṁtaḥ ambudā iva vicēruḥ||tataḥ tābhiḥ śaravr̥ṣṭibhiḥ avakīrṇaḥ hanumān vr̥ṣṭibhiḥ saṁvr̥tākāraḥ śailārāḍivaabhavat ||

Wearing burnished ornaments of gold which were dashing against each other, they attacked Hanuman perched on the archway. Roaring with the chariots rattling , they sent forth torrent of arrows like the bursting stormy clouds. Then Hanuman covered with the rain of arrows appeared like king of mountains covered with showers of rain.

sa śarānmōghayāmāsa tēṣā māśucaraḥ kapiḥ|
rathavēgaṁ ca vīrāṇāṁ vicaranvimalēṁbarē||9||
sa taiḥ krīḍan dhanuṣmadbhirvyōmni vīraḥ prakāśatē|
dhanuṣmadbhiryathā mēghairmārutaḥ prabhuraṁbarē||10||

sa|| āśucaraḥ saḥ kapiḥ vimalē aṁbarē vicaran tēṣāṁ vīrāṇāṁ śarān rathavēgaṁ ca mōghayāmāsa||vyōmni dhanuṣmadbhiḥ taiḥ krīḍan saḥ vīraḥ ambarē dhanuṣmadbhiḥ mēghaiḥ prabhuḥ mārutiḥ yathā prakāśatē||

The Vanara moving fast in the clear sky rendered the arrows of the heroes and the speed of their chariots impotent. The hero playing with those carrying bows in the sky shining like the powerful wind god playing in the sky with the clouds.

sakr̥tvā ninadaṁ ghōraṁ trāsayaṁ stāṁ mahācamūm|
cakāra hanumān vēgaṁ tēṣu rakṣassu vīryavān||11||
talēnābhyahanatkāṁścit pādaiḥ kāṁścitparaṁtapaḥ
muṣṭinābhyahanatkāṁcin nakhaiḥ kāṁścidvyadārayat||12||

sa||vīryavān saḥ ghōraṁ ninadaṁ kr̥tvā tām mahācamūṁ trāsayan tēṣu rakṣassu vēgaṁ cakāra||paraṁtaḥ kāṁścit talēna abhyahanat | kāści pādaiḥ | kāścit muṣṭinā | kāścit nakhaiḥ | vyadārayat ||

The hero moved fast making a loud noise frightening the army of Rakshasas. The scorcher of enemies hit some with palm, some with feet and some with fist. Some were pierced with nails.

pramamāthōrasā kāṁścidūrūbhyāṁ aparān kapiḥ|
kēcittasya ninādēna tatraiva patitā bhuvi||13||
tatastēṣvavasannēṣu bhūmau nipatitēṣu ca|
tatsainyamagamat sarvaṁ diśōdaśa bhayārditam||14||

sa||kapiḥ kāṁścit urasā | aparān ūrubhyāṁ pramātha | kēcit tasya ninādēna tatraiva bhuvi patitāḥ||tēṣu avasannēṣu bhūmau nipatitēṣu ca tataḥ sarvaṁ sainyaṁ bhayārditaṁ daśa diśaḥ agamat||

The Vanara strangled some with chest, some others with thighs. Some fell on the ground there itself by his roar. When they all dropped down dead on the ground , the army struck with fear fled in all directions.

vinēdurvisvaraṁ nāgā nipēturbhuvi vājinaḥ|
bhagnanīḍadhvajaccatrairbhūśca kīrṇāsbhava drathaiḥ||15||
sravatārudhirēṇātha sravaṁtyō darśitāḥ pathi|
vividhaiśca svarairlaṁkā nanāda vikr̥taṁ tadā||16||

sa||nāgāḥ visvaram vinēduḥ | vājinaḥ bhuvi nipētuḥ| bhūśca bhagnanīḍadhvajacchatraiḥ rathaiḥ kīrṇā abhavat||athā sravatā rudhirēṇa pathi sravaṁtyaḥ darśitāḥ tadā laṁkā vividhaiḥ svaraiḥ vikr̥taṁ nanāda||

The elephants trumpeted discordantly. Horses fell down on the ground. Even earth had the broken seats, parasols and flagstaffs. Streams of blood flowed. Then Lanka was filled with many kinds of horrifying sounds.

satānpravr̥ddānvinihatya rākṣasān
mahābalaścaṁḍaparākramaḥ kapiḥ|
yuyutsuranyaiḥ punarēva rākṣasaiḥ
tamēva vīrōsbhijagāma tōraṇam||17||

sa|| vīraḥ mahābalaḥ caṇḍa parākramaḥ sa kapiḥ pravr̥ddhān tān rākṣasān vinihr̥tya anyaiḥ yuyutsuḥ punarēva taṁ tōraṇamēva abhijagāma||

The mighty hero , fiercely valiant Vanara having killed mighty Rakshasas desirous of battling others again went to the archway.

ityārṣē śrīmadrāmāyaṇē ādikāvyē vālmīkīyē
caturviṁśat sahasrikāyāṁ saṁhitāyām
śrīmatsundarakāṁḍē paṁcacattvāriṁśassargaḥ ||

Thus ends Sarga forty five of Sundarakanda in Ramayana the very first poem ever composed in Sanskrit by the first poet sage Valmiki.

|| om tat sat||