||Sundarakanda ||
|| Sarga 4||( Slokas in English Script)
Sanskrit Sloka text in Devanagari, Gujarati, Kannada, Telugu , and English
||om tat sat||
sundarakāṇḍ.
atha caturthaḥ sargaḥ
Sundarakanda
Sarga 4
ślō|| sa nirjitya purīṁ śrēṣṭhāṁ laṅkāṁ tāṁ kāmarūpiṇī|
vikramēṇa mahātējā hanumān kapisattamaḥ||1||
advārēṇa mahābāhuḥ prākāramabhipupluvē |
sa|| kapisattamaḥ mahābāhuḥ hanumān tāṁ laṅkāṁ kāmarūpiṇīṁ vikramēṇa nirjitya saḥ advārēṇa śrēṣṭhāṁ purīṁ prākāramabhipupluvē ||
The mighty Hanuman with his prowess having overcome the demoness Lanka who can assume any form leapt over the rear entrance of the great city Lanka.
ślō|| praviśya nagarīṁ laṅkāṁ kapirājahitaṁkaraḥ||2||
cakrē'tha pādaṁ savyaṁ ca śatrūṇāṁ sa tu mūrthani|
sa|| kapirājahitaṁ karaḥ nagarīṁ laṁkāṁ praviśya saḥ śatrūṇāṁ mūrdhani savyaṁ pādaṁ cakrē tu||
The well-wisher of the king of Vanaras having entered Lanka placed his left foot first in the city as though placing his foot on the head of the enemy foretelling their defeat.
ślō|| praviṣṭha satva saṁpannō niśāyāṁ mārutātmajaḥ||3||
sa mahāpathamāsthāya muktapuṣpa virājitam|
tatastu tāṁ purīṁ laṅkāṁ ramyāṁ abhiyayau kapiḥ||4||
sa|| sattvasaṁpannaḥ saḥ mārutātmajaḥ niśāyām muktāpuṣpavirājitaṁ mahāpatham āsthāya praviṣṭhaḥ|| tataḥ tāṁ ramyāṁ nagarīṁ laṅkāṁ abhiyayau||
The son of wind god endowed with great strength having made his way entered the main streets of Lanka set with flowers of pearls. Then he went about that beautiful city in search of Sita.
ślō|| hasitōtkr̥ṣṇaninadai stūryaghōṣapurassaraiḥ|
vajrāṁkuśanikāśaiśca vajrajālavibhūṣitaiḥ||5||
gr̥hamēghaiḥ purī ramyā babhāsē dyau rivāṁbudhaiḥ|
sa|| hasitōtkr̥ṣṭa ninadaiḥ tūryaghōṣapuraḥ saraiḥ vajrāṁkuśanikāśaiśca vajrajāla vibhūṣitaiḥ mēghāiva gr̥haiḥ ramyā purī ambudaiḥ dyauḥ iva babhāsē||
Filled with sounds of laughter, reverberating with sounds of musical instruments, with houses as though they were in clouds and decorated with windows adorned with diamonds the city resembled the celestial sky shining with clouds.
ślō|| prajajvāla tadā laṁkā rakṣōgaṇagr̥hai śśubhaiḥ||6||
sitābhrasadr̥śaiścitraiḥ padmasvastikasaṁsthitaiḥ|
varthamāna gr̥haiścāpi sarvata ssuvibhūṣitā||7||
sa|| tataḥ sitābhrasadr̥śaiḥ śubhaiḥ citraiḥ padmasvasthika saṁsthitaiḥ rākṣasa gaṇa gr̥haiḥ vardhamāna gr̥haiścāpi sarvataḥ suvibhūṣitā||
Resembling the white clouds , with auspicious marks of swastika as well as paintings, the well decorated houses of the Rakshasas all over the city of Lanka were glittering. The houses are with no doors in the southern direction ( to ensure continued prosperity).
ślō|| tāṁ citramālyābharaṇāṁ kapirājahitaṁkaraḥ|
rāghavārthaṁ caran śrīmān dadarśaca nanaṁda ca ||8||
sa|| kapirājahitaṁ karaḥ śrīmān citramālyābharaṇām tāṁ (purīm) rāghavārtham caran dadarśaca nanaṁda ca||
For achieving Raghav's purpose, the well-wisher of the chief of Vanaras going about that city of colorful garlands saw that city and felt happy.
ślō|| bhavanādbhavanaṁ gacchan dadarśa pavanātmajaḥ|
vividhākr̥tirūpāṇi bhavanāni tatastataḥ||9||
sa|| bhavanāt bhavanaṁ gacchan pavanātmajaḥ tataḥ tataḥ vividhākr̥ti rūpāṇi bhavanāni dadarśa||
Going from one building to another, the son of wind god saw mansions of different shapes and sizes.
ślō|| śuśrāva mathuraṁ gītaṁ tristhānasvarabhūṣitam |
strīṇāṁ madasamr̥ddhānāṁ divicāpsarasāmiva ||10||
sa|| (saḥ) divi apsarasāmiva madasamr̥ddhānām strīṇām tristhāna svarabhūṣitāṁ madhuraṁ gītam śuśrāva||
He heard melodious songs of intoxicated women with tunes set to three pitches (namely medium high and low) singing like the Apsarasas in the heaven.
ślō|| śuśrāva kāñcī ninadaṁ nūpurāṇāṁ ca nissvanam|
sōpānaninadāṁścaiva bhavanēṣu mahātmanām ||11||
asphōṭitaninādāṁśca kṣvēḷitāṁśca tatastataḥ|
sa|| (saḥ) mahātmanām bhavanēṣu kāṁcīninadam nūpurāṇāṁ nissvanam sōpānaninadāṁścaiva asphōṭitaninādāṁśca tataḥ tataḥ kṣvēḷitāṁśca śuśrāva||
He heard from the palaces of great people the sounds of bells worn on the waists, sounds of anklets (worn on the ankles), sounds of climbing steps and sounds of clapping and joking here and there.
ślō|| śuśrāva japatāṁ tatra maṁtrān rakṣōgr̥hēṣuvai||12||
svādhyāyaniratāṁścaiva yātudhānān dadarśa saḥ|
rāvaṇa stavasaṁyuktān garjatō rākṣasānapi||13||
sa|| (saḥ) tatra rakṣōgr̥hēṣu japatāṁ maṁtrān śuśrāva ||svādhyāyaniratāṁ yātudhānān ca rāvaṇastava saṁyuktān garjataḥ rākṣasān api dadarśa ||
He heard the sacred chanting from the houses of Rakshasas. He saw Rakshasas engaged in the study of Vedas, as well as those engaged in the loud eulogy of Ravana.
ślō|| rājamārgaṁ samāvr̥tya sthitaṁ rakṣō balaṁ mahat|
dadarśa madhyamē gulmē rāvaṇasya carānbahūn||14||
sa|| (saḥ) madhyamē gulmē rājamārgaṁ samāvr̥tya sthitaṁ mahat rakṣōbalaṁ rāvaṇasya bahūn carān dadarśa||
He saw army of Rakshasas and Ravana's spies gathered on the main streets in the center of the city.
ślō|| dīkṣitān jaṭilān muṇḍān gō'jināṁbaravāsasaḥ|
darbhamuṣṭipraharaṇān agnikuṇḍāyudhān stathā||15||
sa|| (saḥ) dīkṣitān jaṭilān muṇḍān gōjīnāmbaravāsasaḥ darbhamuṣṭiprahāraṇān tathā agnikuṇḍāyudhān tathā ( dadarśa)||
He saw householders, forest dwellers , mendicants wearing hide of cows, holding Dharbha grass , and tools for fire sacrifices.
ślō|| kūṭamudgarapāṇīṁśca daṇḍāyudhadharānapi|
ēkākṣān ēkakarṇāṁśca laṁbōdarapayōdharān||16||
sa|| (saḥ) kūṭamudgarapāṇīṁ ca daṇḍāyudhadharān (rākṣasān) api , ēkākṣān ēka karṇāṁ ca laṁbōdharān payōdharān (dadarśa)||
He saw Rakshasas holding iron mallets and hammers, holding staffs and arms. He saw Rakshasas with one eye , with one ear , with huge stomachs, with heavy breasts.
ślō|| karāḷān bhugnavaktrāṁca vikaṭān vāmanāṁstathā|
dhanvinaḥ khaḍginaścaiva śataghnī musalāyudhān||17||
sa|| (saḥ) karāḷān bhughnavaktrāṁ ca vikaṭān tathā vāmanān ca dhanvinaḥ khaḍginaḥ ca śataghnī musalāyudhān ca (dadarśa)
He saw Rakshasa with frightful faces , dwarfs as also those with distorted forms. He saw those armed with swords, bows as well as iron clubs or pestles.
ślō|| parighōttamahastāṁśca vicitra kavalōjjvalān|
nātisthūlān nātikr̥śān nātidīrghātihrasvakān||18||
sa|| (saḥ) parighōttamahastāṁ ca vicitrakavalōjjvalān na atisthūlān na atikr̥śān na atidīrghā na atihrasvakān (dadarśa)||
He saw Rakshasas with hands which are like iron bolts holding wonderful shields, not too fat , not too thin, not too tall or short.
ślō|| nātigaurān nātikr̥ṣṇān nātikubjānna vāmanān|
virūpān bahurūpāṁśca surūpāṁśca suvarcasaḥ||19||
dhvajīn patākinaścaiva dadarśa vividhāyudhān
sa|| (saḥ) na atigaurān na ati kr̥ṣṇān na atikubjān na vāmanān bahurūpāṁ ca surūpāṁ ca suvarcasaḥ dhvajīn patākinaśca vividhāyudhān dadarśa||
He saw Rakshasas not vary fair, not very dark, neither too short nor too hideous , good looking , holding flagstaffs with flags and variety of arms.
ślō|| śaktivr̥kṣāyudhāṁścaiva paṭṭisāśanidhāriṇaḥ||20||
kṣēpaṇīpāśahastāṁśca dadarśa sa mahākapiḥ|
sragviṇastvanuliptāṁśca varābharaṇa bhūṣitān||21||
sa|| saḥ mahākapiḥ śaktivr̥kṣāyudhāścaiva paṭṭisāśanidhāriṇaḥ kṣēpaṇī hastāṁca sragviṇastvanuliptāṁca varābharaṇa bhūṣitān dadarśa||
That great Vanara Rakshasas saw those who were holding powerful trees as weapons, Rakshasas who were holding spears and arrows, Rakshasas who were holding slings from which missiles are thrown. He saw Rakshasas wearing garlands, smeared with unguents, adorned with excellent ornaments.
ślō|| nānāvēṣa samāyuktān yathā svairagatān bahūn |
tīkṣṇaśūladharāṁścaiva vajriṇasya mahābalān||22||
sa|| (saḥ) nānāvēṣasamāyuktān svairagatān yathā bahūn tīkṣṇaśūladharāṁ ca vajriṇasya mahābalān (dadarśa)||
He saw many Rakshasas dressed in variety of colorful dresses and moving about freely. He saw many very powerful Rakshasas holding tridents and armed with thunderbolt like weapons.
ślō|| śatasāhasra mavyagra mārakṣaṁ madhyamaṁ kapiḥ|
rakṣōdhipatinirdhiṣṭhaṁ dadarśāṁtaḥpurāgrataḥ ||23||
sa|| kapiḥ antaḥpura agrataḥ rakṣōdhipatinirdiṣṭaṁ śatasāhasraṁ avyagraṁ madhyamaṁ ārakṣaṁ dadarśa||
The Vanara saw hundred thousand vigilant army soldiers stationed in front of the harem.
ślō|| sa tadā tadgr̥haṁ dr̥ṣṭvā mahāhāṭakatōraṇam|
rākṣasēṁdrasya vikhyātamadri mūrdhni pratiṣṭitam||24||
puṁḍarīkāvataṁsābhiḥ parighābhiralaṁkr̥tam|
prākārāvr̥ta matyaṁtaṁ dadarśa sa mahākapiḥ||25||
sa|| saḥ mahākapiḥmahāhāṭakatōraṇaṁ adrimūrdhni pratiṣṭitaṁ vikhyātaṁ puṇḍarīkāvataṁsābhiḥ parikhābhiḥ alaṁkr̥tām prākārāvr̥tāṁ rākṣasēṁdrasya tat gr̥ham tadā dr̥ṣṭvā atyantaṁ dadarśa||
The great Vanara saw the palace of the renowned Rakshasa king on the peak of the mountain as if touching the sky with a huge archway made of gold, and surrounded by a well decorated compound wall having moats with white lotuses appearing like ear ornaments, .
ślō|| triviṣṭhapanibhaṁ divyaṁ divyanāda vivināditam|
vājihēṣitasaṁghuṣṭaṁ nāditaṁbhūṣaṇaistathā||26||
rathairyānairvimānaiśca tathā hayagajai śśubhaiḥ|
vāraṇaiśca caturdaṁtai śśvētābhranicayōpamaiḥ ||27||
bhūṣitaṁ rucira dvāraṁ mattaiśca mr̥gapakṣibhiḥ|
rakṣitaṁ sumahāvīryai ryātudhānai ssahasraśaḥ||
rākṣasādhipatērgupta māvivēśa mahākapiḥ||28||
sa|| mahākapiḥ divyaṁ triviṣṭapanibhaṁ vājihēṣṭitasaṁghuṣṭam tathā bhūṣaṇaiḥ nāditaṁ rathaiḥ yānaiḥ vimānaiśca śubhaiḥ hayagajaiḥ śvētābhranicayōpamaiḥ caturthantaiḥ vāraṇaiśca bhūṣitaṁ mattaiḥ mr̥gapakṣibhiḥ ruciradvāram sumahāvīryaiḥ sahasraśaḥ yātudhānaiḥ rākṣasādhipatēḥ guptaṁ āvivēśa||
That great Vanara entered the Rakshasa king's mansion which is wonderful resembling the heaven. It was filled with sounds of neighing horses with jingling ornaments, with chariots, carriages, flying chariots. It is filled with auspicious elephants and horses appearing like heap of white clouds, four tusked ornamented intoxicated elephants, with beasts and birds. It is with a beautiful entrance guarded by thousands of Rakshasas of great valor.
ślō|| sahēmajāṁbūnadacakravāḷam
mahārhamuktāmaṇibhūṣitāṁtam|
parārthyakālāgarucaṁdanāktam
sa rāvaṇāṁtaḥpuram āvivēśa||29||
sa||saḥ sahēma jāmbūnada cakravāḷam mahārhamaṇibhūṣitāṁtam parārthyakālāgarucandanāktam rāvaṇāṁtaḥ puraṁ āvivēśa||
Then he entered the harem of the Rakshasa king with walls of polished gold decorated with strings of pearls and sprinkled with best fragrance of sandal.
ityārṣē śrīmadrāmāyaṇē ādikāvyē vālmīkīyē
caturviṁśat sahasrikāyāṁ saṁhitāyām
śrīmatsundarakāṇḍē caturthassargaḥ||
Thus ends the third Sarga of Sundarakanda in Ramayana, the first ever poem of mankind composed by Maharshi Valmiki.
|| om tat sat||