||Sundarakanda ||

|| Sarga 5||( Slokas in Gujarati )

Sanskrit Sloka text in Devanagari, Gujarati, Kannada, Telugu , and English

||om tat sat||

sundarakāṇḍ.
atha paṁcama ssargaḥ

tatassa madhyaṁgata maṁśumantam jyōtsnāvitānaṁ mahadudvamantam|
dadarśa dhīmāndivi bhānumantam gōṣṭhē vr̥ṣaṁ mattamiva bhramantam||1||

sa|| tataḥ saḥ dhīmān madhyaṁ gataṁ aṁśumantaṁ udyamaṁtaṁ mahat jyōtsnāvitānam divi bhānumaṁtaṁ gōṣṭhē bhramantaṁ vr̥ṣamiva dadarśa||

Then that intelligent Hanuman saw the luminous lord, the Moon, rise to the middle of the sky spreading a canopy of light like the Sun in the sky. He was looking like an intoxicated mighty bull in the cowshed (amidst a herd of cows)

lōkasya pāpāni vināśayantam mahōdadhiṁ cāpi samēdhayantam|
bhūtāni sarvāṇi virājayantam dadarśa śītāṁśumathābhiyāntam||2||

sa|| atha abhiyāntaṁ lōkasya pāpāni vināśayantaṁ mahōdaddhiṁ samēdhayantaṁ cāpi sarvāṇi bhūtāni virājayantaṁ śītāṁśuṁ dadarśa||

Then the Hanuman moving forward saw the Moon spreading his light as if to ward off the worlds agony, augmenting the ocean to swell, and illuminating all the creatures.

yā bhāti lakśmī rbhuvimandarasthā tadā pradōṣēśu ca sāgarasthā|
tathaiva tōyēṣu capuṣkarasthā rarāja sā cāruniśākarasthā ||3||

sa|| bhuvi yā mandarasthā lakṣmīḥ bhāti tathā pradōṣēṣu sāgarasthā tathā tōyēṣu puṣkarasthā sā cāruniśākaratasthā dadarśa||

The splendor of the Moon was seen like the splendor found on the Mandara mountain , like the splendor found on the ocean at dusk, like the splendor found in the water on the lotus leaves in the lakes.

haṁsōyathā rājata pañjarasthaḥ siṁhō yathā maṁdarakaṁdarasthaḥ|
vīrō yathā garvita kuñjarasthaḥ caṁdrō'pi babhrāja tathāṁbarasthaḥ||4||

sa||yathā rājata pañjarasthaḥ haṁsaḥ yathā maṁdarakandarasthaḥ siṁhaḥ yathā garvita kuñjarasthaḥ vīraḥ tathā aṁbarasthaḥ caṁdraḥ api bhabhrāja ||

The Moon shone like the swan in the silver cage, like the Lion in the cave on the mountain Mandara, like the proud hero sitting on an elephant.

sthitaḥ kakudmāniva tīkṣṇa śr̥ṅgō mahācalaśvēta ivōcchaśr̥ṅgaḥ|
hastīva jāṁbūnada baddhaśr̥ṅgō rarāja caṁdraḥ paripūrṇaśr̥ṅgaḥ||5||

sa|| paripūrṇa śr̥ṅgaḥ caṁdraḥ tīkṣṇa śr̥ṅgaḥ sthitaḥ kakudmāniva, śvētaḥ uccaśr̥ṅgaḥ mahācalaḥ (iva) jāmbūnada baddha śr̥ṅgaḥ hasti iva rarāja||

The full moon with its horn like spot was looking like a bull with sharp horns, like the Himalayas with its tall peaks, like an elephant with its gold plated tusks.

vinaṣṭa śītāṁbutuṣāra paṅkō mahāgrahagrāha vinaṣṭha paṅkaḥ|
prakāśa lakṣmyāśrayanirmalāṅkō rarāja candrō bhagavān śaśāṅkaḥ ||6||

 

sa||vinaṣṭa śītāṁbu tuṣāra paṅkaḥ mahāgrahāgrāha vinaṣṭa paṅkaḥ prakāśa lakṣmyāśraya nirmalāṁkaḥ śaśāṅkaḥ bhagavān candraḥ rarāja||

The Moon with its stain shone with graceful radiance like the shining water drops on the lotus leaf rid of its dew, or the one resplendent with the removal of moral impurities by the great planets.

śilātalaṁ prāpya yathā mr̥gēndrō mahāraṇaṁ prāpya yathā gajēndraḥ|
rājyaṁ samāsādya yathā narēndraḥ tathāprakāśō virarāja candraḥ||7||

sa|| śilātalaṁ prāpya yathā mr̥gēndraḥ mahāraṇaṁ prāpya yathā gajēndraḥ rājyaṁ samāsādya yathā narēṇdraḥ tathā prakāśaḥ candraḥ rarāja||

The Moon shone bright like the lion, the king of animals on the top of a rock. He shone like the lord of the elephants in the deep forest, and like the king who regained his kingdom.

prakāśa candrōdaya naṣṭhadōṣaḥ pravr̥ttarakṣaḥ pisitāśadōṣaḥ|
rāmābhirāmēriticittadōṣaḥ svarga prakāśō bhagavān pradōṣaḥ||8||
sa|| yadā bhagavān pradōṣaḥ svargaprakāśaḥ tadā caṁdrōdaya prakāśāt (timira) dōṣaḥ naṣṭaḥ pravr̥tta rakṣaḥ piśitāśadōṣaḥ rāmābhirāmēriti citta dōṣaḥ (bhavati)||

As the Moon at dusk spread his brilliance, then the darkness was dispelled , dark deeds of cannibals disappear, and the love instincts of ladies lost in anger of love are incited.

taṁtrīsvanāḥ karṇasukhāḥ pravr̥ttāḥ svapayaṁti nāryaḥ patibhiḥ suvr̥ttā|
naktāṁcarā ścāpi tathā pravr̥ttā nihartu matyadbhutaraudravr̥ttāḥ||9||

 

sa|| taṁtrī svanāḥ karṇasukhāḥ pravr̥ttāḥ | suvr̥tāḥ nāryaḥ patibhiḥ svapanti| naktaṁ carāḥ atyatbhuta raudravr̥ttāḥ api vihartuṁ pravr̥ttāḥ||

Sounds of instruments pleasing to the ears are being heard. Chaste ladies are sleeping with their husbands. The night creatures beagn to roam about exhibiting their arrogance.

mattapramattāni samākulāni rathāśvabhadrāsana saṁkulāni|
vīraśriyācāpi samākulāni dadarśa dhīmān sa kapiḥ kulāni||10||

sa|| dhīmān vīraḥ hanumān saḥ śriyā samākulāni kulāni mattapramattāni ca rathāśvabhadrāsana saṁkulāni api dadarśa||

Intelligent Hanuman saw in those prosperous houses demons intoxicated with wealth. He also saw chariots with comfortable seats drawn by horses ( in those houses).

parasparaṁ cādhika makṣipanti bhujāṁśca pīnā nadhikṣipanti|
matta pralāpā nadhi vikṣipanti dr̥ḍhāni cāpāni cavikṣipanti||11||

sa|| (tē) parasparaṁ adhikaṁ akṣipanti | pīnān bhujān ca adhikaṁ kṣipanti | mattapralāpān adhi vikṣipanti | mattāni anyōnyaṁ adhikṣipanti ca||

They ( the Rakshasas in those prosperous houses) were intoxicated. They were blabbering ridiculing each other, They were boisterously patting each others shoulders and even quarrelling with each other in the intoxication.

rakṣāṁsi vakṣāṁsi ca vikṣipaṁti gātrāṇī kāntāsu ca vikṣipaṁti |
rūpāṇi citrāṇi ca vikṣipaṁti dhr̥ḍhāni cāpāni ca vikṣipaṁti||12||

sa|| (tē) vakṣāṁsi vikṣipanti kāntāsu gātrāṇi vikṣipanti ca | rakṣāṁsi dr̥ḍhāni cāpāni vikṣipanti | citrāṇi rūpāṇi vikṣipanti ca||

They are expanding their chests sportively touching their women. The Rakshasas drawing their strong bows were assuming wonderful forms.

dadarśa kāntāśca samālabhaṁtyaḥ tathāparāḥ tatra punaḥ svapantyaḥ|
surūpavaktrāśca tathā hasaṁtyaḥ kruddhāḥ parāścāpi viniśrvasaṁtyaḥ||13||

sa|| samālabhaṁtyaḥ kāntāḥ ca tatra aparāḥ punaḥ svapantyaḥ| tē surūpa vaktrāḥ ca| tathā hasaṁtyaḥ kruddhāḥ ca|| aparāḥ viniḥ śvasaṁtyaḥ||

Among women who collected there some were sleeping, some have beautiful countenance,some are angry and some are laughing, some others are sighing.

mahāgajaiścāpi tathā nadadbhiḥ supūjitaiścāpi tathā susadbhiḥ|
rarāja vīraiśca viniśrvasadbhiḥ hradōbhujaṅgai riva niśrvasadbhiḥ||14||

 

sa|| tathā nadadbhiḥ supūjitaiḥ mahagajaiḥ ca , hradō niḥśvrasadbhiḥ bhujaṁgairiva viniḥśrvasadbhiḥ vīraiḥ ca rarāja||

There were huge respected elephants making sounds. There were warriors also sighing like snakes hissing in a lake.

buddhi pradhānān rucirābhidānān saṁśraddhadhānān jagataḥ pradhānān|
nānāvidhān rucirābhidānān dadarśa tasyāṁ puriyātudhānān||15||

sa|| tasyām purīm jagataḥ pradhānān buddhipradhānān rucirābhidānān saṁśraddhadhānān nānā vidhānān rucirābhidhānān yātudhānān dadarśa||

In that city Hanuman saw intellectuals who were sweet in expression who had faith in religion, who were pre eminent ones in the world, heroes of different kinds, as well those who follow good practices.

nananda dr̥ṣṭvā sa ca tān surūpān nānāguṇānātmaguṇānurūpān |
vidyōtamānān sa tadānurūpān dadarśa kāṁściccapunarvirūpān||16||

sa|| saḥ surūpān nānāguṇān ātmaguṇānurūpāṁ vidyōtamānān tān dr̥ṣṭvā saḥ nananda | tadā kaścit virūpān anurūpān ca dadarśa ||

Seeing radiant handsome ones with many virtues, whose appearance reflected their virtues Hanuman was happy. He also saw ugly and thiose with similar forms too.

tatō varārhāḥ suviśuddhabhāvāḥ tēṣāṁ priyaḥ tatra mahānubhāvāḥ|
priyēṣu pānēṣu ca saktabhāvā dadarśa tārā iva suprabhāvāḥ||17||

sa|| tataḥ tatra varārhāḥ viśuddhabhāvāḥ mahānubhāvāḥ priyēṣu pānēṣu ca dadarśa| tēṣāṁ tārā iva saktabhāvāḥ suprabhāvāḥ striyaḥ dadarśa||

He saw women adorned with choicest clothes, women whose minds are pure and attached to their lovers, and drinks . He also saw gentle ones among them shining brightly like the stars.

śriyājvalaṁtī strapayōpa guḍhā yathā vihaṅgāḥ kuśumōpagūḍhāḥ|
dadarśa kāścitpramadōpagūḍhāḥ yathā vihaṅgāḥ kusumōpagūḍhāḥ ||18||

sa||upagūḍhāḥ śriyā jvalaṁtīḥ trapayā , tathaiva niśīthakālē ramaṇōpagūḍhāḥ kāścit kusumōpagūḍhāḥ pramadōpagūḍhaḥ vihaṅgāḥ yathā (striyaḥ) dadarśa||

Hanuman saw women embraced by their lovers being shy yet shining brightly. He also saw women adorned with flowers embraced by their beloveds being joyful like free birds.

anyāḥ punarhatmyatalōpaviṣṭāstatra priyāṅkēṣu sukhōpaviṣṭāḥ |
bhartuḥ priyā dharma parā niviṣṭā dadarśa dhīmānmadanābhi viṣṭāḥ||19||

sa|| dhīmān ( hanumān) harmyatalōpaviṣṭāḥ priyāṁgēṣu sukhōpaviṣṭāḥ priyāḥ madanābhiviṣṭāḥ anyāḥ bhartuḥ dharmaparāH niviṣṭāḥ dadarśa||
Intelligent Hanuman saw Rakshasa women on the terraces of the mansions sitting happily on the laps of their lovers overwhelmed with pleasure engaged in love. He saw others engaged in serving their husbands.

apāvr̥tāḥ kāñcanarājivarṇāḥ kāścitparārthyāḥ tapanīyavarṇāḥ|
punaśca kāściccaśalakṣmavarṇāḥ kāṁta prahīṇā rucirāṅgavarṇāḥ||20||

sa|| apāvr̥tāḥ kāñcana rājivarṇāḥ parārthyāḥ tapanīyavarṇāḥ punaśca kāścit kāntaprahīṇāḥ śaśalakṣmavarṇāḥ kāścit rucirāṁga varṇāḥ (dadarśa)||

He saw some of golden hue without veil, some altruistic shining with polished gold, some pale looking separated from their husbands , and a few of attractive complexion.

tataḥ priyānprāpya manōbhirāmāḥ suprītiyuktāḥ prasamīkṣya rāmāḥ|
gr̥hēṣu hr̥ṣṭāḥ paramābhirāmāḥ haripravīraḥ sa dadarśa rāmāḥ||21||

 

sa|| haripravīraḥ tataḥ gr̥hēṣu priyān prāpya manōbhirāmāḥ suprītiyuktāḥ prasamīkṣyarāmāḥ paramābhirāmāḥ hr̥ṣṭāḥ saḥ dadarśa ||

In those houses that best among Vanaras, Hanuman saw some happy and delighted ones having obtained their husbands, also some ecstatic ones ecstatic on seeing the loved ones.

candraprakāśaśca hi vaktramālāḥ vakrākṣipakṣmāśca sunētramālāḥ|
vibhūṣaṇānāṁca dadarśa mālāḥ śatahradānāmiva cārumālāḥ||22||

sa|| caṁdraprakāśāḥ vaktramālāścha vakrākṣipakṣmāścasunētramālāḥ śatahradānām cārumālāḥ vibhūṣaṇānām mālāḥ ca ||

He saw rows of faces radiating like Moon, rows of eyes with sidelong glances and graceful lashes, many wearing lovely ornaments resembling flashes of lightning.

natvēva sītāṁ paramābhijātām pathisthitē rājakulē prajātām|
latāṁ prapullāmiva sādhujātām dadarśa tanvīṁ manasābhijātām||23||

 

sa|| (paraṁtu) rājakulē prajātām paramābhijātām sādhu jātāṁ praphullāṁ latāṁ iva tanvīṁ pathi sthitē sītāṁ na dadarśa||

(But) He could not see Sita the one born in a noble royal family, a delicate one like creeper, following the right path.

sanātanē vartmani sanniviṣṭām rāmēkṣaṇāṁ tāṁ madanābhiviṣṭām|
bharturmanaḥ śrīmadanupraviṣṭām strībhyō varābhyaśca sadā viśiṣṭām||24||

sa|| sanātanē vartmani sanniviṣṭāṁ rāmēkṣaṇāṁ śrīmat bhartuḥ manaḥ madanābhiviṣṭāṁ varābhyaḥ strībhyaśca anupraviṣṭāṁ viśiṣṭāṁ tāṁ na dadarśa||

He did not see a lady with mind fixed in her husband, a lady of beautiful eyes, a lady abiding by the eternal good path compared to the wives present there.

uṣṇārditāṁ sānusr̥tāsrakaṁṭhīṁ purā varārhōttama niṣkakaṁṭhīm|
sujātapakṣmāmabhiraktakaṁṭhīm vanē pravr̥ttāmiva nīlakaṁṭhīm||25||

 

sa|| uṣṇārditāṁ sānusr̥tāsrakaṁṭhīṁ purā varārhōttama niṣkakaṁṭhīṁ sujāta pakṣmāṁ abhirakta kaṁṭhīṁ vanē apravr̥ttāṁ nīlakaṁṭhīṁ iva tanvīṁ (tāṁ na dadarśa)

He did not see the lady shedding hot tears, whose throat is choked with incessant tears, whose neck was earlier wearing costly ornaments , who has beautiful eyelashes, who has sweet loving voice, who was earlier wandering in the forests.

avyakta rēkhāmiva caṁdra rēkhām pāṁsupradigdhā miva hēmarēkhām|
kṣataprarūḍhā miva bāṇarēkhām vāyuprabhinnāmiva mēgha rēkhām||26||

 

sa|| avyakta rēkhāṁ caṁdrarēkhāmiva pāṁsupradigdhāṁ hēma rēkhāṁ iva kṣataprarūḍhāṁ bāṇarēkhāmiva vāyuprabhinnāṁ mēgharēkhāmiva (sa rāma patnīṁ na dadarśa)

She would be like an invisible ray like the rays of the moon, like a streak of gold invisible being covered with dust, like the scar of a superficially covered wound caused by an arrow, like a flake of cloud swept away bt the wind.

sītāmapaśyan manujēśvarasya rāmasya patnīṁ vadatāṁ varasya|
babhūva duḥkhābhihataḥ śirasya plavaṅgamō maṁda ivā cirasya ||27||

sa|| vadatāṁ varasya manujēśvarasya rāmasya patnīṁ acirasya apaśyan plavaṁgamaḥ duḥkhābhihitaḥ cirasya maṁda iva babhūva||

Not being able to see the wife of Lord Rama who is the best one among those who are good at speech, Hanuman hit by grief became slow for a while .

ityārṣē śrīmadrāmāyaṇē ādikāvyē vālmīkīyē
caturviṁśat sahasrikāyāṁ saṁhitāyām
śrīmatsundarakāṇḍē paṁcamassargaḥ ||

Thus ends the fifth sarga of Sundarakanda in Ramayana, the first ever poem of mankind composed by Maharshi Valmiki.

|| Om tat sat ||